Apex Racing 3:a !

Racerapport Apex Racing.Vi visste att 12-timmarsloppets längd skulle passa oss bra. Vi gillar att köra bil länge.

Träning fredag

3 x 20 minuter stod till vårt förfogande. Porschen hade inte rullat sedan i maj (Kinnekulle-kraschen), så det var lika mycket materialet som vi förare som behövde värmas upp. Undertecknad inledde med att ta det första passet. Värma däcken (så gott det gick, det var nollgradigt), värma kroppen och så försöka få upp någon form av tempo. Det gick OK och jag kände mig bekväm i den nygamla bilen (förutom att jag frös om tår och fingrar till följd av att vi inte får någon värme från motorn som sitter längst där bak).

Andra passet tog Johannes Lokrantz hand om. Johannes gjorde premiär på Mantorp Park och detta skulle bli hans andra race i karriären. Träningspasset fick således syfta till att ge honom en bild av hur Mantorp överhuvudtaget ser ut som bana. En oljefläck innan chikanen fick dock Johannes att efter träningspasset mest minnas sidledes framfart i 100 knyck bredvid banan. Intressant tyckte Johannes.

Kjell Strandberg gjorde sedan välkomnad comeback i Apex Racing. Kjells 20 träningsminuter bakom ratten förflöt säkert och i gott tempo, allt i sann Kjell-anda. Han är inte dålig den gubben, ska ni veta! Bilen var därmed redo, chaufförerna likaså.

12-timmarslopp lördag

Startordningen i 12-timmarsloppet bestäms av den placering man har i serien totalt. Då vi deltagit i enbart tre av tio möjliga race dittills under säsongen, var det naturligtvis långt bak som gällde, närmare bestämt startnummer 35 (av 48).

Jag inledde racet. Flera uppvärmningsvarv gjorde att man fick ner racepulsen något, men någon värme i däcken var det självklart inte tal om. I dessa lägen är slicks inte att föredra. På gränsen till minusgrader gör det svårt att få upp någon däcktemperatur och då är bilen nästan omöjlig att köra. Samtidigt måste man stå på lite, för att få upp tempen… Moment 22, alltså.

Bilarna runtomkring körde dock (i de flesta fall) på annat än slicksdäck, vilket gjorde att de inte var lika känsliga för den låga temperaturen. Att köra ifrån dessa ekipage var inte gjort i en handvändning. På den långa (i.o.f.s. härliga) rakan kunde jag utnyttja Porschens kraft, men i kurvorna var det svårt att hålla andra bakom sig när man sladdade omkring på de tvålhala däcken. Halkkörning har för mig fått en ny innebörd.

Första passet gick dock bra, utan några incidenter. Tempot steg så småningom och jag kunde byta till Kjell, nu på pos. 19 i totaltabellen. Kjell körde sedan lugnt och fint sitt första pass. Däcken var väl egentligen inte riktigt varma (under förarbytena tappar de dessutom den lilla temp de fått), men tempot var förhållandena till trots väl godkänt. Rutinerade Kjell körde fort och säkert (den ständiga paradoxala kombinationen) och kunde sedan lämna över till Johannes, Apex rookie.

Inga oljefläckar på banan nu och Johannes hanterade situationen mycket bra. Kontinuerlig radiopassning och kommunikation med depån, Pep-Talk. Obehagskänslan i att åka på slicks under dessa förhållanden släppte snart. Johannes kom in i trafikhanteringen. Det är lätt att fokusera för mycket på spårval och exakta tangeringspunkter och samtidigt glömma bort att det är 47 andra bilar på banan som skall hanteras (släppas förbi/passeras) på ett säkert sätt. Johannes hanterade dock Apex strategi 100 %-igt. Bilen skall i mål, ta det lugnt, kör ditt eget race, känn ingen stress (vilket är lättare sagt än gjort när man sitter i en Porsche 911 RSR, har 315 hk och slicks, det är underkylt och samtidigt får man varvtider på displayen… 1.31,670, va!? Jag hade väl fritt spår?! Varför gick det inte fortare? Jag ska ju ligga under 1.30! Måste varit ingången i chikanen, den måste jag få till bättre denna gång, eller bromsade jag för tidigt på långa rakan? Och så är det plötsligt dags att bromsa inför ingången i första vänstern efter start- och mål…). Inte lätt, men bra jobbat Johannes!

Vårt tredje byte kom omkring kl. 11.30. Därmed har vi uppfyllt en viktig regel; Minst tre depåstopp under de tre första timmarna (vilket är en integrerad 3-timmarstävling i de totala tolv timmarna). Jag och Porschen blev snart bästa vänner. Bilen gick underbart bra och jag kände mig säker i trafikhanteringen, samtidigt som tempot var bra.

Klockan passerade 12.00, 3-timmarsloppet var avgjort, och vi kunde fokusera framåt. Vi var fokuserade på 12-timmarsloppet. Nio timmar kvar, 75 % av racet. Bara att stå på. Följa strategin. Köra fort, men säkert.

Väl inne i andra fasen av loppet är det dock en annan strategi som gäller. Strategin är beroende av flera olika variabler såsom bilens kondition, förarnas tempo, händelser på banan, bränsleförbrukning m.m. Hur Apex Racing exakt hanterar de olika situationerna, vår filosofi, går jag inte in på här, men jag kan ju säga att allt gick enligt plan. Vår strategichef Lasse Nilsson hade tagit ledigt, men givit oss noga instruktioner hur vi skulle köra, planera och inte minst tanka för att maximera tiden ute på banan (och därmed maximera antalet varv i slutändan). Med hjälp av snabbt beslutfattande, bra förberedelser och en gnutta tur förflöt allt mycket väl. Värdefull hjälp fick vi dessutom av Daniel som höll ständig koll på händelser ute på banan m.m. Vi klättrade stadigt i tabellen (se nedan).

Tidpunkt Pos. tot. Pos. Klass 4
Start: 35 7
Timme 2: 18 7
Timme 4: 15 5
Timme 6: 11 3
Timme 8: 10 4

Så kom då det vissa av oss längtar efter och andra fruktar; Mörkerkörningen. Sakta föll mörkret över Mantorp Park (medan snön föll överallt annars).

Johannes fick inleda mörkerkörningen, med slicksen på. Det började bra. Oron steg dock i lägret och bakom ratten i och med att snön började falla, alltså även över banan. Johannes behöll dock lugnet, lyckades hålla ekipaget på banan hela körpasset ut och kunde gå i depå för ett sista förarbyte. Jag gjorde mig beredd på ett avslutande pass, satte mig på plats och fick regndäck med mig ut på banan. Det kändes tryggt. Däcken var dock helt nya (inte ”skrubbade”) och det i kombination med att det faktiskt var underkylt därute, gjorde bilen i princip oduglig. Det gick så långsamt och brett att jag faktiskt till en början satt och skrattade åt spektaklet. Minsta försök till att öka tempot resulterade i sidledsåka.

Efter några varv började dock däcken fungera och jag kunde öka tempot. Självförtroendet kom tillbaka (200 km/h i slutet på rakan, underkylt, omkörning… När bromsa?). Inledningen av det sista passet var nog det värsta jag har upplevt, men successivt kunde jag öka tempot och det gick hela vägen. Vi tog ekipaget i mål och vi var på pallen i vår klass!

Tidpunkt Pos. tot. Pos. Klass 4
Timme 10: 8 3
Timme 12: 6 3

Sammanfattning

Vi fick avsluta säsongen 2002 med målgång och pallplats i 12-timmarsloppet. Det känns mycket bra och ger mersmak. Podiums 996:or gick det som vanligt inte att göra något åt. De skall helt enkelt gå sönder (och det gjorde de inte) för att vi skall kunna slå dem med vårt material. Vi gratulerar Podium till bra körning (liksom oss drog Podium inte på sig några straff alls, vad jag vet).

Vi gratulerar även alla andra team som lyckades väl i finalen och under säsongen i övrigt. Tack för det gångna året säger vi till er och till alla inom SLC!

/ Adam Dahlberg, Apex Racing

Mer info: http://www.elghmotorsport.com/apex/

(Evenemang: 2002-10-18–2002-10-19 Final SLC)
(Bild: 1449)