ATMs dagbok

Sista tävlingen för i år, kanske tur det, med våran otur.Efter dryga 800 tävlingsmil med ett fälgkors och en sliten oljekanna tog det abrupt slut. Efter 5:e deltävlingen på Knutan var vi väldans besvikna. Vår enda tröst var att vi i alla fall inte slösat bort våra pengar på verktyg och annat skrot, som reservdelar t.ex.

På måndagen efter Knutstorpsäventyret, när väl Porschespisen slutat koka, demonterade vi toppen. Oljan luktade som om den hade skvalpat omkring 65 000 mil i en Ford Sierra. Det visade sig att toppackningen hade tröttnat och lämnat in. Efter denna ”angenäma” upptäckt införskaffades en ny packning och toppen monterades på igen. ”–Starta den nu Thomas! -Varför går den bara på två??” Kompressionsprov gjordes omgående. Inte högre tryck än att man kunde köra tummen i hålet. Suck! Förmodligen hade diverse kolvringar tappat spänsten.

En vecka till Anderstorp, vad göra? Jo, på söndagen när vi nästan gett upp hoppet letade vi motorer och hela bilar lite överallt, och varför inte i Tyskland?! -Denna ringer vi på! Vem kan Tyska? Tydligen ingen. Vi ringer till Göran Lundgren så får han sköta snacket. Sagt och gjort. 15:45 samma dag lämnade vi Trelleborg på väg mot Rostock. 18:40 skulle vi möta Ödet. Tyskarna skulle köra bilen från Berlin och möta oss i Rostock, men dom var 20 minuter försenade. Nu började det bli panik. Båten tillbaka gick 19:30. Den missade vi med 2 minuter, men ägare till ytterligare en grön Porsche var vi. Inte nog med detta. När vi satt och åt en Bratwurst på fiket vid hamnen, i väntan på nattbåten, kom det in en dam (modell större) vars hund skickade ut en barkbåt på golvet ett par meter ifrån oss. Mmm…

När vi väl var hemma igen konstaterade vi att den nyinförskaffade Porschen var så fin att vi inte ville slita ut motorn på den. Nu satt vi där igen. Då visade det sig att annonserna vi hade satt in på söndagen gav resultat. En kille ringde och ville sälja en motor till oss. Nytt motorblock, lager, kolvar m.m. Endast körd i bänk. Jaja, tänkte vi men det lät verkligen fint. Nytt grenrör och koppling medföljde också. Ny runda, men bara till Halmstad denna gång. På onsdagen började vi montera i den nya spisen, allting flöt perfekt. –Varför startar den inte??? Aha, några givare som inte var rätt justerade. (Fälgkorset fungerade visst inte här.) Tack för hjälpen Go’ Gubbe, Stefan.

Fredag kväll. Motorn går som en klocka. Ett par varv på Willy`s parkering och upp på transporten, iväg till Anderstorp.

Lördag. Vrålåket startar. Inget bank i motorn eller annat missljud, eller?!? Okey då, lite missljud, men inget allvarligt. Bara avgasröret som tar i lite under till.

Träningen gick bra. Michael Berglin som för första gången fick chansen att visa vad han går för, skulle ta 3:e passet. Men det blev inget 3:e pass, motorn höll bara i tre timmar.

Kjelleman startade med dunder och brak. Han brukar skryta om att han kör Taxi på banan, vad han nu menar med det?!? Men jag har dock aldrig sett en så bubblig taxi efter 30 minuter. IRE Motorsport försökte sig på en mycket ovanlig omkörning, utanför banan i vänstern före start & mål. Detta var ingen bra idé. Omkörningen slutade nästan i knäet på Kjell. Men som tur var så kunde vi köra vidare utan obehag, det kunde tyvärr inte IRE. En eloge åt IRE, de bad om ursäkt efteråt.. Överlämnandet till mig, Johan, gick bra. Det passet gick också bra, förutom att efter ca. 45 minuter körning såg jag att oljetempen steg oroväckande. Backade av ett par sekunder för att se om det hjälpte, och det gjorde det.

Efter 2 timmar och 45 minuter spillde en vit Volvo ut väldigt mycket olja efter långa rakan och det blev Safety Car. Vi låg på en tredje plats efter Penta och The Flying Fellows när Safety Car körde in. Jakten började och hornen växte ut. Ingen tanke på varken olja eller vatten, under två varv. Dom snabbaste två varven i den bilens historia. Shit!! 140° oljetemp. In för byte och tankning. Oljan hinner svalna och eftersom Michael skulle köra så är det nog ingen fara, inte för att han kör sakta men som ny förare frestar han nog inte motorn till max. Men skrotet startade inte, gick knappt runt. Med kondisen på topp puttade vi LePorsch till depåboxen och började felsöka. -Fram med fälgkorset! Efter att vi konstaterat en vattentemp på… vilket vatten förresten?? samt ett motorljud som inte alls lät som en njutning, lät vi bilen stå på svalning.

Efter en utsökt måltid bestående av ärtsoppa och pu… pannkakor gjorde vi ett försök att starta. Just i samma stund var det någon som bankade med en hammare på motorblocket, lustigt. Jaja, bara att lasta och packa ihop. Vintern är lång och full av överraskningar.

Grattis Penta till segern både på tävlingen och serien samt inte minst till Hyllingeteamen Optimisterna och JMB, som blev 3:a och 4:a i serien.!

Trots allt är vi väl ganska nöjda med vår 5:e plats i serien efter att ha brutit två gånger.

På vår hemsida kommer så småningom bilder och lite annat.
ATM Racing

ATM Racing Team / Johan Wramfelt

(Bild: 2276)