Racerapport från V8 Thundercar och Karlskoga.

Tack alla som gör motorsporten möjlig. Speciellt nu under helgen till funktionärer och allt runtomkring. Extra till min favoritpostering där jag var senast oxå . Såklart ni som såg till att gubben o bilen kom in till depån.

Alla vinnare och övriga på pallplatser får ett stort grattis .

Summeringen från mig är att det blev bättre o bättre med varvtider. Lär mig mer och mer i min körning. Som alltid blir man bättre ju mer man tränar. Allt runt bilen flyter på bra nu. Och Ninni fixar och donar där det behövs.

En 19:e plats och i andra fick jag bryta efter ett startkaos.

Bilen går mycket bra och styrningen fungerade 100. Tack all som varit delaktiga i felsökning. Efteråt kan jag inse att vi skulle bytt allt för 2 år sedan. Men allt fungerade bra och teamet levererade. Testet blev inkörning av bromsar sedan några varv på det. Jag fick ingen bra känsla i körningen. Kvalet blev tidsmässigt bättre men inte bra nog. Jag måste lära mig mer om taktik och trafiken på banan. Race 1 gick ok. Starten var lite speciell då jag inte hann med när lamporna tändes. Jag snurrade även en gång. Då lär man sig var gränsen går. Bra jakt ett tag, sedan tappade jag flytet.

Mina personliga reflektioner är att jag måste våga mer. Just nu tar det för lång tid för min ”rädsla” att försvinna. Jag menar att man vänjer sig att det går fort efter hand. Först när helgen är slut är jag i rätt känsla. För lång tid mellan körningar? Simulator? Något tanketrick att ta till? En kombination? Eller finns det något som jag inte vet eller förstår? Det senare är alltid jobbigt . Det går ju att lära eller att ta reda på det mesta. Men jag vet att jag har mycket att lära i just detta. Nu slutar jag med utsvävningen.

På tal om det. Det ligger mycket i tanken med att man ska ha roligt också.

Ses vi på Mantorp Park och finalen?
Ronny Olsson