Racerapport JMB Racing!

JMB Racing delar här med sig av sina erfarenheter från ERF-tävlingen på Anderstorp!Rejset den 20e Juni hade vi alla gått och sett fram emot enormt mycket. Anledningen till detta var flera, men bortsett från att det alltid är skitkul med rejs så bidrog faktumet att föregående rejs visat att väghållningen blivit riktigt trevlig sedan krängningshämmarna skruvats på och att vi faktiskt kan vara konkurrenskraftiga även på långa Anderstorp med en liten 2-litersmotor i standardutförande. Dessutom började vi bli lite mera varma i kläderna som team och även Lars hade fått köra in sig på bilen. Nu skulle vi väl ändå kunna vara med och kämpa om en pallplats?

Vi hade beslutat att, precis som tidigare, träffas kvällen innan på campingen i Isaberg för att käka lite mat och snacka bil med Häggenäs-teamet. Själv var jag lite sen eftersom vår lille son och blivande räserstjärna ställde till med dop-fest på Österlen och himlen stod vidöppen samtidigt som mina vindrutetorkare kastat in handduken på vägen tvärs över Skåne/Småland (vem har sagt att bara race-bilar går sönder ibland). Nåväl, maten smakade mycket bra även om jag fick äta själv.

Värre var det med vädret som inte visade några som helst tecken på att förbättras. Inte så mycket för körningens skull, lilla Bettan är hur snäll som helst att köra även i regn, oron låg snarast i att vi skulle få spendera en hel dag i regn utan nått som helst tak. Det skulle visa sig att det inte var så farligt och att regnet faktiskt hjälpte oss en del under dagen.

Lars tog hand om större delen av träningen för att köra in sig på bilen under riktigt blöta förhållanden (regniga alltså). Tanken var att Magnus skulle ta sista stunden av träningen för att sätta en schysst tid eftersom Magnus absolut har mest erfarenhet av bilen i regn (och dessutom är teamets fartfantom). Den strategin gick inte denna gång heller (verkar misslyckas varje gång) då himlen verkligen öppnade sig mot slutet av träningen. Nåväl, vi fick starta på Lars ’lära känna bilen i regn-tid’, dvs. 21a plats. Nu var frågan om vi skulle lägga om till regn-däck eller chansa på att köra med R-däcken som vi nu fått en reviderad upplaga av. Vi valde att låta R-däcken sitta kvar då vi är obotliga optimister och hoppades på bättre väder.

Första stinten tog som vanligt Magnus och lita på att humöret skruvades upp bland oss i depån när Magnus visade hur en slipsten ska dras! Det kändes som att det inte dröjde många varv alls innan Magnus var uppe och jagade ledande bilarna, hade han glömt att vi kör långlopp? Däcken visade sig funka bra även i regn och i sanningens namn så hjälpte det nog oss att det regnade så pass under dagen. Som bäst tror jag att vi var på tredje plats innan vi tabbade oss lite. Vi började att planera en taktik-tankning efter en lång tur efter safety car (någon nämnde lunch uppehåll för flaggvakterna!?) och spanade därför efter tecken på en utryckning av bärgningsbilen. Mycket riktigt gav den sig iväg och vi kallade snabbt in Magnus i depå. Tyvärr visade det sig att det inte blev någon safety car och vi missade lite tid där. Själv letade jag någon att fråga om det verkligen är OK att backa in i tankdepån (mot körriktningen) och springa igång en bil där det råder gångfart. Vi släppte det, men det känns som att många kunde ta det mycket lugnare i tankdepån och att vissa kanske rent av behöver öppna sin regelbok och fundera över vad en heldragen linje tex är.

Andra stinten tog Lars och han förvaltade styrningen väl. Jämna fina tider trots regnet och helt i linje med vår taktik att köra på jämnhet och tillförlitlighet. Vi andra turades om att serva Lars med tider och annan matnyttig information och att äta lunch. Strax innan min lunch såg jag hur Team Surprise hann upp vår apelsinfärgade bil men fick släpp i en kurva och parkerade en stund vid sidan av banan. Det kändes väldigt skönt att kunna lita blint på vår bil och förare och kunna ta en liten lunchpaus. Fältet hade dragits ut något och Lars hade skoj ute på banan tillsammans med den mintgröna ATM-bilen.

Tredje stinten tog Tomas hand om. Bytet och tankningen lyckades vi inte 100 procentigt med vilket gjorde att Tomas kom ut lite senare än vi tänkt och hamnade således i tätklungan (som ligger nått varv före) tillsammans med Häggenäs, Flying fellows mfl som har fått upp ett rejält tempo när det torkat upp lite. Vädret var dock fortfarande väldigt ostadigt med växlande uppehåll och regn och vi bestämde oss för att köra på den säkra sidan och hålla vår placering. Tomas gjorde ett bra jobb bakom ratten och vi hade under dagen lyckats hålla oss bland fem-i-topp. Upp och ner lite i den listan beroende på byten, regn, andras avåkningar etc.

Fjärde och sista stinten var min att förvalta. Bytet och tankningen gick strålande (mycket tack vare vår supermeck Dan Pålsson) och jag fick beskedet att vi låg bra till på fjärdeplats med chans att knipa tredjeplatsen från Pentas Crew eftersom de hade ett extra byte de måste göra. Kändes skönt att höra att killarna i depån hade koll på läget och att vi inte var alls långt från vår förhoppning om en pallplats. Nu var det bara upp till mig att hålla ett schyst tempo, dvs. ligga på som bara den men inte äventyra något. Med god coachning från Magnus i depån hittade jag ett tempo som gjorde att vi kunde knappa in lite på täten och ändå inte ta i för hårt. Täten Häggenäs och Flying fellows låg ett varv före och det verkade inte som att det fanns så stor chans att hinna upp dom speciellt som den vita Volvon gjorde allt för att inte släppa förbi mig. Det samma gäller för övrigt många andra bilar längre ner i fältet vilket förvånar mig en smula när man bevisligen har backspegeln full hela tiden.

Nåväl, Fiaten gick i alla fall fort som bara den på rakan, och vi körde på säkerhet så vissa omkörningar tog lite extra tid. Ett pass med safety car hjälpte till att minska luckan upp till toppen och Pentas förarbyte resulterar mycket riktigt i att vi hoppar upp på en tredjeplats med ett tjugotal bilar mellan oss. Stallorder utfärdades om att hålla den svarta Volvon just så långt bakom under resten av loppet. Tredjeplatsen känns säker ända fram mot slutet jag ser hur den vita Volvon snudd på kör över den mintgröna vid flera tillfällen (ett par av dom under gul-flagg) och det kändes som att det inte var världens bästa ide’ att ge sig in i den duellen. Team Surprise ser å andra sidan till att täppa igen allt vad de orkar mellan mig och täten vilket gjorde att jag kunde betrakta sammanstötningen (känns politiskt korrekt att kalla det så) mellan Flying Fellows och Häggenäs på säkert avstånd. Helt plötsligt glider vi förbi dem båda och läget börjar radikalt förändras. Särskilt när det står klart att Häggenäs fått en så hård smäll att de blev kvar på sidan av banan och vi var uppe på en andraplats! Helt klart är det särskilt sant i långlopp att det ’inte är över förrän det är över’ och i detta fall var det inte ens över när vi passerade mållinjen som andra ekipage. Du som läser detta känner säkert till hur det gick efter ovan nämnda sammandrabbning, vi hoppade upp ett pinnhål till!

Mycket nöjda med dagen solade vi oss (jodå, solen sken till slut) en stund i segerglansen och fotade oss tillsammans framför Bettan som gärna hade fortsatt några timmar till.

Ett stort tack från Magnus Jaasund, Lars Weigl, Tomas Hall, Vincent Pihlström och Dan Pålsson i JMB Racing.

(Bild: 2266)