Rapport Team EGO Racing

Racerapport #6 Kinnekulle Ring, 2007-10-06
Äntligen, efter ett abrupt slut på säsongen har lite inspiration tittat fram bakom ett hörn, som nog räcker för att skriva årets sista racerapport!

Det var nu dax för finalen i ERCup 2007. Alla i teamet hade sett fram emot att få köra på Kinnekulle Ring. Efter idoga arbete med att få iordning bilen efter RK ställdes nu kosan mot norra sverige och Kinnekulle. Alla i teamet hade set fram emot att få köra Kinnekulle igen. Avfärd från södra sverige gick av stapeln vid 14 snåret på fredag em. ETA beräknades till 1900 hours! Alla körde vi var och en för sig med olika släp kopplade till bilarna, men lyckades ändå sammanstråla någotsånär sammtidigt på en vägkrog, som vi lämnar utan vidare kommentarer, ett par mil söder om Götene för att äta middag! Tyvärr skulle finalen slutade som säsongen började d.v.s. inte bra!

Teamet bestog av Jocke med hela familjen, Pelle med delar av familjen samt Håkan och jag, helt utan familjer. Efter besöket på ovan nämnda matinrättning såg vi fram emot att få upp tältet och trösta oss med liiite whisky. Ostbågar fick akompanjera singel malten, och vi kallade det efterätt. Efter en natt i husvagn vaknade vi upp och trodde vi druckit för mycket malt, men så var inte fallet, det var dimma på riktigt!
Eftersom vi endast kört här en gång innan blev träningen mer en fråga om att överleva och inte köra av/på/sönder något då vi knappt hittade runt i dimman, halt var det oxå. Redan på första varvet konstaterade jag att vi nog måste lufta bromsarna då pedalen inte tog förän nere vid asfalten. In, lufta, ut, mission completed! Resultatet av tidsträningen blev en 12’e plats.

Efter den uppskjutna starten fick jag äran att ta första stintet, i dimman, på blöta vägar! Nåja, lika för alla. Motorn går nu äntligen riktigt bra. Nu gäller det bara att lära sig banan. Hitta bromspunkter, turn in och apex. Den upptorkande banan blir bara bättre och bättre. Fartvindarna och värmen får dimman att lätta. Efter inte allt för lång tid är det bara full fart som gäller. Och fy f*n villken bana. Kommer på mig själva att sitta och le i bilen. Efter en fight med Citius Lilla Vita, som varade i ett par varv, lyckas jag ta mig förbi, bara för att totalt tappar kontrollen efter bron. Jag provar gräset på båda sidorna av det som reglementet definierar som banan! Eftersom jag inte vill bli sittandes ute i vare sig grönsakerna eller sandlådor gasar jag på ordentligt och känslan av rallycross innfinner sig! Likt en skenande gräsklippare far jag omkring ena stunden på banan andra utanför. Avåkningen sluta inte förän i slutet på Kvarnkurvan. Det blir något för flaggvakterna att berätta om för sina barnbarn! Efter 90 minuter överlåter jag till Pelle att jaga dom andra bilarna, då ligger vi på plats 8.

Pelles stint blir framgångsrikt men rätt så händelsefattigt, som det skall vara i långlopp. Inte en SC på 90 minuter. Han jagar framgångsrikt vidare i fältet och överlämnar bilen till Håkan när vi ligger på 4’e plats. Det är nu saker och ting börjar hända. Efter en halvtimme går inte bilen som den skall. Den låter för j*****t över 6000 r/min. Håkan plockas in och vi gör en snabb kontroll av motorn. Kontrollen ger inte något svar på våra bekymmer! Vi byter tändstift, kopplar om till reservtändspolen och skickar ut Håkan igen! Efter ytterligare ett par var går motorn inte rent över 5000 r/min och Håkan meddelar att det är slutkört och vill komma in. Väl inne i depån ställer vi diagnosen brusten ventilfjäder! Bara att börja packa ihop.

Så slutade den säsong som vi hoppats på sååå mycket. Det var inte mycket som gick som vi tänkt oss. Tre motorhaverier, ett sprucket grenrör och en diskning, och lite mer är inget resultat man kommer någon vart med i sveriges största, bästa och jämnaste serie! 5’e platsen på Sturup visar ändå att vi har potential att leverera även i brydsamma tider. I skrivande stund är bilen nerplockad, konsulter anlitade och planer fastställda. Nu är det bara en massa jobb som skall till inför nästa säsong.

Till sist att par ord om trävlingen, banan och SSK. Man kunde inte tro att det var sista loppet för säsongen. Inte någon gång under säsongen har det körts så disiplinerat. Alla skall ha en eloge för detta. Diskusionerna på forumet har antagligen gett resultat!? Kinnekulle Ring är en riktigt bra och kul bana. Här vill vi köra fler gånger! SSK, årets arrangörer, enough said!

Jag vill också passa på att hylla vår alldeles egna murvel, Mikael Persson, för det jobb han gör!

Vi gratulerar Surprise, Team Power och Red Arrow som alla fick bestiga pallen.

TNT Racing, Vilken säsong. Grattis till seriesegern! (…har Lewis ringt och frågat hur ni bar er åt?)

Vi tackar våra sponsorer, PH-Bilar Trelleborg, Magnus Bildemontering Trelleborg, Kennys Bilservice Trelleborg, ICA Perssons Livs Klagstorp, Valvoline, Larsson & Rosdahl Bilservice i Malmö samt Fröjd och Zaars Åkeri AB Vellinge som gör tävlande på högsta nivå möjligt för oss.

Mecka väl så syns vi nästa säsong!

Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing

(Bild: 3799)