Racerapport från Mats Clements
Tävling på Våler (N)Våler brukar kunna erbjuda ’växlande’ väderlek och denna gång var inget undantag. Jag kom ut på fredagens fria, men blöta, träning. Fy sjutton vad det kändes ovant! Kedjan slackade för mycket och ryckte vid påslag, motorn spottade och bakhjulet släppte allt som oftast. Ibland undrar vad som är tjusningen. I depån visade sig att min nya fina ljuddämparen spruckit. Efter många telefonsamtal satt jag och TIG-ade ihop eländet hemma hos TR-Trimnings brorsa i Braskereidfoss…Lång historia.
Lördagens tidsträning gick lite bättre. Jag satsade på slicks, men det kunde nog vara hugget som stucket på den kalla asfalten. Det släppte där bak för minsta användning av gasreglaget (det till höger va?) och det kändes mer som att man fick vara glad över att ha hållt sig på hjulen. Märkligt nog blev det såpass bra som 3:e tid, så jag antar att jag inte var ensam om bekymren. Inför tävlingen var det uppehåll och torrt före. På warm-up drällde en förare ut kylarvätska ut ur esset efter startrakan och vi blev anvisade till depån. Efter några minuters väntan gjorde vi ett nytt försök. Jag kom iväg bra och tog ledningen med Kjell och Stefan i hälarna. Stefan var förbi en gång och talade på så sätt om för farbror att han gott kunde öka lite till. Kjell och jag bytte placeringar ett flertal gånger under loppet. På sista varvet var jag strax bakom Kjell och när han bromsade på sig in i esset efter startrakan, gick jag förbi och höll undan in i mål! Yesss!
Inför söndagens träning byttes ett trasigt tändstift ut, elektroden var mitt av inuti porslinskroppen! Det låg sannolikt bakom host och harkel från motorn. Lite magrare bestyckning och ut på träning. Hojen gick superfint och jag såg verkligen fram emot tävlingen. Starten gick och det synes på håll att de norrmän vi åkte tillsammans med (klassen Nasjonal) var rätt så heta på gröten. Redan ut ur esset efter start, var det några som boxades lite, just framför mig. Några böjar senare rök de ihop på allvar ur chikanen och 3 hojar med sprattlande förare for åt alla håll! Flagga med röd färg, viftades det med. När jag slog av upptäckte jag att höger fotpinne gängat upp sig! Vilken sagolik timing! In i depån och spänna fast och så ut igen några minuter senare. Starten gick och jag var bra med, och nu var det färre och lugnare Nasjonal-gutta att tampas med. Jag la upp ett hyfsat, men inte riskfyllt tempo. Efter 3-4 varv började det smattra från ljuddämparen och jag la Våler i ett moln av ull. Motorn gick ej längre att varva för den bara spottade och fräste över 8k. Med ca 5 varv kvar hade Roger Marcussen gjort en kraftig upphämtning och bromsade förbi in i chikanen. Jag lyckade följa efter någorlunda, men utan ’kräm’ hade jag måst leta upp mer grepp i fickorna. Jag gick i mål som 2:a bakom Roger och med tanke på hur nära det kunnat bli ingenting, var jag jättenöjd.
Med 4 av 10 tävlingar genomförda ligger jag i topp i cupsammandraget, så det är bara att hänga i!
Som vanligt stort tack till Keva Motor, Mossbergs Mekaniska och Topplocksverkstan.
mvh
/Mats Clementz, #11 i Supermono