Andre Andersson race rapport från Gelleråsen.

Äntligen hemma! Ja vilken helg och vecka det varit, helt underbart. Och nu till dagens race som va riktigt kul och köra.Först kom det en hel del regn och man funderade på om man skulle använda regndäck eller slicks. Det torkade upp och slicks fick det bli.

Jag startar från 5 plats men har bara två snabba förare framför mig.

Nervös men samtidigt en härligt pirrig känsla i magen.

30 sekunder skylten kommer upp…

Jag stänger visiret.

Aktiverar lanchcontrollen.

Fokus till 1000…

Dom röda flaggorna tas in och jag varvar upp min HP4 som bara väntar på att få komma iväg.

Dom röda lamorna tänds, jag lutar mig fram och… Där går starten.
Är lite för ivrig och får inte till starten riktigt men lyckas ta mig in i första kurvan som 2:a.

Vi har nu 18 varv framför oss.

Jag ligger och stressar ledaren då jag märker att jag är lite starkare på vissa partier.
Efter något varv tar jag ledningen.

Men jag märker direkt att jag lyckas inte hålla riktigt samma fart och missar spåret ett par gånger.

Jag märker att mina bromsar inte har riktigt samma känsla som dom brukar och jag bromsar lite tidigare än jag brukar. (Jävla kärring jag vet.)

Efter några varv till tar han tillbaka ledningen ganska lätt.
Jag tar rygg på honom och ligger nu bara och stressar så gott jag kan.
Vi har lite olika spårval och på så sätt olika snabba på olika ställen vilket är riktigt kul då man får ta i ibland och släppa efter ibland.

Han får till en bra utgång på rakan men jag tar tillbaka det vid inbromsningen.
Jag ser nu att vi kört 16 varv.

Okej, min plan är klar.

Jag måste få till en minst lika bra utgång och sen tar jag mig förbi i inbromsningen på sista varvet.
Jag har lyckats förr och tänker jävlar inte ge mig denna gången heller.
Jag ligger nu bara några decimeter bakom hans bakhjul genom stora delar av varvet.
Sista kurvan kommer och jag ligger tätt tätt bakom.
Tar ett något bredare spår i ingången, tar lite mer höjd och får bra fart ut på rakan.

Och vad är det jag ser???

NEJ, det är för fan målflagg?!

Och det står 17 varv på tavlan? Antingen är det jag som räknar eller tänker fel, eller så visar tavlan fel. Hur som helst bara och gilla läget.
Något frustrerad, irriterad och förvånad, men samtidigt nöjd och glad för vinnarens skull. Han har haft mycket otur med krascher och tekniska problem så jag kände ändå glädje.

Jag rullar upp bredvid honom på invarvet, tar han i handen och gratulerar honom och visar tummen upp. Mycket bra kört.

Väl inne i depå kommer folk och säger: Du vann! Du vann!

Va? Jag? Nej, jag kom 2:a.

Nej, han fick tidstillägg p.g.a. tjuvstart.

Okej?

Ja, det är säkert!

Med en ny känsla i magen tar jag av mig hjälmen och försöker fatta vad som just hände?

Kändes konstigt att komma över mållinjen som 2:a och ändå vinna racet.

Regler är regler, men jag måste erkänna att jag tyckte verkligen synd om (i mina ögon) racets vinnare.

Åter igen, tusen tusen tack alla för allt. Utan er hade detta aldrig gått!

Tack Krister Vbk Elfsberg Marcus Von Alberts-Herre Mellgren och Camilla Milla Elfsberg för all hjälp där uppe.

(Bild: 7477)