Rapport från EGO
Mellan Himmel och Helvete är det ca. 8 mil. Regnar gör det på båda ställena! Efter en 4’de plats på Sturup skulle vi nu på hemmaplan visa att det inte var en engångshändelse. Gjorde vi bara som på Sturup skulle en top 10-placering inte vara några problem. Istället slutade det norra europas värsta motorhaveri.
Vi anlände tidigt som vanligt och slog upp vårt nyinköpta tält på ingen tid alls. Ett gott tecken på att vi var i form. Teamet för dagen består av Håkan, Pelle och mig själv bakom ratten. I depån, likt de tre vise männen, Johan, Claes och Stiffe och som vanligt, på depåmuren, Rikard.
Pelle tar första träningen och sätter en tid som placerar oss på en 12’e plats i starten. Håkan skall denna gången ta starten, så han får träna sist. Däremellan gör jag allt för att inte förstöra något. Efter starten konstaterar vi att tre huvlås i framkanten av motorhuven är en bra idé. I starten upptäcker Håkan att hela huven påminner om ett luftintag då det som Håkan uttrycker sig ”…låset längst fram har gått sönder” och mycket riktigt, när vi ser honom passera har mittenlåset inte blivit ordentligt låst och huven står upp på mitten. För att inte bli utsed till årets ”snabbaste motorhuv” bromsar Håkan in och kan nu inte släppa blicken från den uppåtbuktande huven. Detta får till följd att vi tappar ett par placeringar. På depåmuren börjar nu livliga diskussioner om vad vi skall göra. Rikard tycker att vi skall låta Håkan vara ute på banan, det är ju två lås kvar och huven är av plåt. Andra tycker det är bättre att plocka in honom, han kommer ändå bara att sitta och titta på huven. Snart kommer väl även bärgaren och kör om… På varv 47 får vi möjlighet att fixa problemet. Efter en kraftigare sammanstötning med Penta blir Håkan stående och får åka bärgare. Han skulle idag vinna teamets interna ligan för flest antal mil på en bärgare. Höger fram hade fått sig en ordentlig tryckare och i Pentas baksäte fick nu inte mer än 2 plats.
Vi demonterar fronten och börjar rikta bilen med kofot, spett och slägga. Efter att vi lekt plåtverkstad i 20 minuter släpper vi ut Pelle på banan. Han kommer in nästan medetsamma för att höger framskärm ta i däcket. Återigen får vi leka plåtverkstad. Ut igen, och in igen! Någonting har blivit snett och framvagnen har fått ett eget liv. Vi lyfter upp bilen på pallbockar i bandepån och skickar under Stiffe för att justera hjulvinklar med pollygrip, skiftnyckel och ögonmått. Ut igen… Pelle rapporterar att ”…bilen känns bra”. En sammanstötning, tre depåbesök. Nu trodde vi att vi sorterat ut alla problem för dagen.
När Pelle har kört sitt stint är det min tur att spänna fast mig i 6-punktsbältet. Regn är ingen höjdare men det är lika för alla. Det har ju regnat sen starten. Efter ett par varv har jag hittat en rytm som som jag känner mig komfortabel med. Efter allt strul gäller det bara att ta sig hela vägen in i kaklet! Till min stora glädje upptäcker jag att jag håller ett högre tempo än ATM, men sen skall man ju om oxå. Efter många varv bakom ATM, letandes efter en möjlighet att passera på ett inte allt för heroiskt sätt, gör han ett misstag (eller inser han att det är farligare att ha mig bakom än framför) och jag kan bromsa mig om på insidan. Glädjen varar väl i 2-3 varv innan bakvagnen släpper i utgången på lilla rakan och gör en piruett och kanar baklänges över gräset upp mot hårnålen och blir stående på banan i uppförsbacken. Alla var hjälpsamma och gjorde all för att inte torpedera mig innan jag kom därifrån. Efter det kallar Rikard in mig för byte…
Håkan skickas återigen ut, nu för att ta bilen i mål. Håkans stint varar inte så länge. Men det hindrar honom inte från att blir påkörd två gånger. Plötsligt kommer Håkan in på bärgaren, igen. Denna gången skulle det dock visa sig vara mycket värre än tidigare. Motorn hade släppt ifrån sig ett stort rökmoln och sedan plockat ner skylten. Utan några större förhoppningar om att kunna fullfölja loppet eller laga motorn, demonterades toppen. När vi hämtat oss från den syn som uppenbarade sig konstaterade någon att ”… vi kan iallafall använda 3 tändstift och det justerbart kammdrev”. En avgasventil hade ”trillat ner” i 3-ans cylinder och åstakommit så stora skador på både block och topp att dessa nu endast kan användas som bojtyngder. Två längsgående sprickor i cylindern och ett tomt kylsystem talade sitt tydliga språk. Det var vatten uppblandat med olja! Redan innan racet var slut och ATM kunnde fira segern hade våra telefoner gått varma i jakten på nya delar till finalen.
När vi väl kommit hem och genomgått alla olika stadier av irritationen, frustration, förhoppningar och jävlar anamma inser vi att tiden är för knapp för att hinna skruva ihop något till finalen vi tror kan håller med plattan-i-mattan i 6 timmar. Team EGO Racings första säsongen är därmed över. Snyft…
Vi har redan börjat ladda för nästa säsong. Nytt block, ny topp och nya förgasare ligger redan och väntar i garaget. Allt med större dimensioner än den nu pensionerade motorn. Vi fick oxå ”låna” en gammal Manta från Arons bilskrot i Malmö. Denna fick släppa till lite plåt som kommer att behövas för att preppa bilen inför nästa säsong.
Vi tackar all med- och mot-tävlare för denna säsongen, önskar lycka till i finalen och hoppas vi får se er alla, och förhoppningsvis ett par till, nästa år.
Vi vet ännu inte var vi kommer att sluta i tabellen, men alla vi som varit med i teamet är nöjda med vad vi åstakommit.
Vi tackar oxå våra sponsorer för året som gått och hoppas ni vill vara med oss nästa år oxå.
Crawford Garageportar, Larsson & Rosdahls Bilverkstad, Möllevången Plåt AB, Kenny’s Bilservice i Trelleborg, Valvoline samt Fröjd och Zaars Åkeri AB som gör detta möjligt för oss.
Återigen grattar vi våra klubbkompisar ATM och dom andra på prispallen för fina insats.
Mer info om ERF-serien finns på www.erf.nu.
Titta även in på teamets egen hemsida, http://web.telia.com/~u40603780.
Vi ses nästa år…..
Kristian Bladh
#17 Team EGO Racing
(Evenemang: 2005-09-18 ERF Bil)
(Bild: 3401)