En liten racerapport från DM 11/8 på Ring Knutstorp av Andre Andersson

Ännu en helt Fantastisk dag till ända.

Ut på kvalet och jag har hjälp av Roger Hansson som håller i tavlan.
Mycket trafik på banan så det går sakta första halvan av passet. Sen går en stackare av och några går in i depå. Då kan jag börja ladda på lite mer. Tar några varv och bygga upp farten och äntligen ser jag 1:03:7 på tavlan. Gött, nu laddar vi på lite mer och ser ett par varv senare 1:03:4. Kör ett varv till och ser att den tiden räcker för en 2:a plats i racet. Gött!

Ut på Race 1 och jag känner att jag Äntligen börjar leva. Gööööör go känsla.
Starten går och jag kommer först mot kurva 1.
Klappar på bromsarna och två hojar kommer upp på varsin sida om mig. Vi ligger 3 i bredd genom första böjen. Tajt som fan, men såååå kul. Dom får lite bättre utgång och jag viker bakom.

Ligger tätt bakom något varv och ledaren tappar ner till 2:a in på halva varvet och jag lyckas inte ta mig om där. Jag får vänta tills vi kommer ut på rakan och då har han lyckats få lucka på ca 50 meter när jag väl kommer upp som 2:a.
Nu är det jaga som fan som gäller. Tar igen lite på något varv och tappar lite på ett annat. Första varvningen kommer och jag ser min chans.
Men han lyckas komma om snabbt och lätt och även jag så våra 50 meter förblir densamma.

Fler varvningar kommer och jag känner att jag inte kommer lyckas både köra om och komma ikapp så jag kör lite på säkerhet och kommer i mål som 2:a.
Nytt personbästa med 1 tiondel, 1:02:6

Nöjd med tiden, men inte riktigt med placeringen.

Jaja, ett race till, nu jävlar.

-Min kära coatch säger åt mig att jag måste sätta på ett nytt däck till nästa race om jag ska vinna.

-Nja, säger jag det får gå med detta.

-Ett nytt är bättre och det är bra för självförtroendet.

-Jo sant, men nej, jag ska minsann Vinna med detta däcket!

Vi skakar hand på en vinst och han önskar mig lycka till.

Nu ställer vi upp till Race 2.

Soppa i tanken, lagom med luft i däcken, revanschsugen som fan och riktigt taggad, nu jävlar!

Ut på warmup lap och jag får en bra test start.

Nu upp på griden igen.

Aktiverar lanchcontrollen, fäller ner visiret, kollar lite på mina kära fans som står bredvid banan, jag känner mig glad och lugn.

Lamporna tänds, jag lutar mig fram och pang, där gick starten!

Åter igen först ner mot första böj och jag försöker att bromsa sent men där är minsann två som vill kramas så ja okej, kom och kramas lite då så gasar vi igen efter svängen.

Är nu 3:a och ligger tätt bakom och studerar lite körteknik och spårval.

Ledaren halkar ner efter ett varv och även jag tar mig förbi ganska snabbt.

Ligger nu den nya ledaren upp i häcken varv efter varv. Försöker hitta svagheter men han är riktigt duktig på och köra så det är bara en bättre inbromsning som gäller om detta ska gå.

Min plan är klar! Få till en bra utgång på sista eller näst sista varvet och bromsa sent utav bara fan så ska jag minsann om!

Jag tänker på vad min kära coatch sa till mig, nytt däck för och vinna.
Nej du minsann, glöm det, nu jävlar!

Han har lyckats få en liten lucka på kanske 25-30 meter.

Har lite dålig koll på hur många varv som är kvar men jag känner att nu måste jag komma ikapp och om honom.

Bromsar sent och laddar på för fullt efter första kruvan och där jag vanligtvis lättar lite på gasen håller jag nu helt stilla på rullen….

Heeeeeeelvete, detta går aaaaaaaldrig….. jo det gick hahaha.

Redan efter mindre än halva varvet ligger jag honom ända uppe vid bakhjulet och tänker att nu ska attacken komma.

Sista böjen ut mot rakan kommer, jag får lite bättre höjd och jag kommer bra iväg ut på rakan.

Fullt ös och allt vad HP4:an orkar och jag kramar den där gasrullen så jag blir säkert blå i hela huet.

Bromspunkten närmar sig men nej, nu väntar vi, bromsa du först så bromsar jag sen.
Det har funkat förr, hehe.

Och japp, mycket riktigt inbromsningen blir fruktansvärt sen men en omkörning är nu ett faktum. YES!

Att leda på sista varvet är en mycket speciell känsla, en skräckblandad förtjusning, lyckas jag hålla det, kommer han göra en chansning när jag minst anar det?
Ligger på som fan och försöker blockera och köra så defensivt som möjligt.

Och yes, ett varv senare kommer den…

den svart/vita…

viftandes…

MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

Jag vann jag vann jag vann, så jävla gött och det sprudlar i hela kroppen hahaha.

Tack för alla tips och hjälp med tavlan Roger.

Tack till alla som kom och stöttade och hejade på mig. Det är så kul och ha er där ska ni veta. Kram på er

(Bild: 7482)